Hur får alla chansen – får alla elever möjlighet?

Vi som lärare har en tendens att ställa kontrollfrågor till våra elever. Med det menar jag, att vi ställer en fråga för att ta oss vidare i vårt tänkte lektionsupplägg. Har vi bråttom så frågar vi gärna en som vi vet kan svaret. För då lurar vi oss själva till att hela klassen har förstått vad vi pratat om och vi tar oss framåt. I samma klassrum så sitter majoriteten och inte förstår. Till de eleverna kan lärarens kommentar vara, vi har pratat om detta nu två lektioner, ni har haft ett litet arbete, så du bör kunna det. Vi behöver engagera alla elever och se till att delaktigheten i klassrummet blir större, där ALLA elever får möjlighet att vara med och lära sig.

Ett annat arbetssätt som vi lärare använder oss av, är att vi ber eleverna att räcka upp handen för att få ordet, och därefter svara. De som inte räcker upp handen? Hur, vad gör vi med dem?

Nu har många lärare börjat använda sig av ”räck endast upp handen om du har en fråga!” Vilket enligt min mening är bra för då vet inte någon elev i klassen när denne får ordet.

En grundskolelärare från boken Att följa lärandet – William har använt sig av ett knep som är:

”fråga-paus-nedslag-studs” Det innebär att hon ställer en fråga, väntar i 5 sekunder. Hon mumlar för sig själv, ”ett, två, tre, vem ska jag frågan ge” så ger hon en elev frågan slumpvis. Det är viktigt att alla får frågor. Eleven svarar, då studsar hon över det till en annan elev, vad tyckte du om det svaret?

Fördelen med är att eleverna vet aldrig när de kommer en fråga. Nackdelen å andra sidan med ovanstående, är att om vi har bråttom och inte koll på vem som har fått frågan, dras vi lätt till elever som sitter inne på svaret för att ta oss vidare. För att kringå att vi missar eller frågar de ”duktiga” finns det aplikationer för våra telefoner som är användbara. (Sök random name selector). Andra sätt är att använda sig av ex glasspinnar eller kortlek. Ett annat sätt att använda sig av är Heta stolen-utfrågning.

”Den innebär att du som lärare ställer en fråga till eleven. Däräfter har du en del följdfrågor till samma elev. Men du kan när som helst, med slumpmässig metod vända dig ifrån heta stolen eleven till en annan och be denne att sammanfatta vad Emelie precis sade”

Det är ett effektivt sätt att skapa engagemang hos eleverna, men det finns en viss risk för att du som lärare inte kan ta beslutet, kan jag gå vidare eller måste vi prata mer om detta kunskapsområde. Vi gör det allt för ofta, fastnar i vår planering istället för att titta på vad våra elever har lärt sig om just det som lektionen i sig skall lära.

På vilka sätt kan vi se vad våra elever kan, om ett ämne eller kunskapsområde, och vad kan eleverna efter en lektion eller två som ni redan har bedrivit.

I William bok finns flera exempel Några som han valt att skriva om är, Diagnostiska frågor, sonderings frågor och vändpunktsfrågor. De nämnda kan användas på olika sätt och en del av oss gör det, men vi kanske inte har satt ett epitet på det ännu.  Dock är det liknande principer.

Diagnostisk frågor går att använda på flera olika sätt, så kan te x använda oss av det i början av ett kunskapsområde. Med den diagnostiska frågan så vill vi ta reda på vad eleverna redan kan om ett kunskapsområde. Men framförallt är det mest användbart under själva kursens gång, där du som lärare ställer kontrolleringsfrågor för att ta lärandet framåt, se ifall de har förstått vad ni pratat om.

För att vi skall veta vad vi skall ta oss med eleverna måste vi veta deras kunskap inom området. Säg att vi skall prata kondition, då är det av vikt att vi vet vad klassen kan om kondition innan vi börjar kasta oss fram inom det nämnda.

Den allra viktigaste delen när det kommer till att se vad eleverna kan och vad de har förstått under lektionen är att ha rätt typ av frågor. Det är inte alltid det lättaste, men med bra frågor kommer du som lärare kunna ta fram belägg för vad eleverna kan innan, under och efter ett kunskapsområde. Det bidrar till ett högre kvalitativt lärande hos eleverna, men även för bedömningsunderlaget.

Att ställa rätt frågor kan vara en bra funderare för dig som pedagog. Det enklaste sättet för att få eleverna att tänka lite mer är varför eller hur frågor, te x

Är kondition bra?             Varför är kondition bra?

Det blir lättare att diskutera, bolla över svaren, frågorna till flera elever i klassrummet. Ett ganska banalt exempel, men ni förstår principen. Vi vill ha en större delaktighet av eleverna i klassrummet, då är vårt frågebatteri ett vasst vapen. Ett annat sätt att arbeta med det nämnda är att ställa kontrast frågor till eleverna. Ex nedan:

Hur var människans liv för 150 år sedan vad gäller hälsa?

 

Hur skiljer sig människans vardag idag jämfört med 150 år sedan?

Det som är ovan är taget från William och lite från Lundahl, dock så det som står ovan har Lundahl refererat till.

Formativ bedömning

 

Fem nyckelstrategier för att föra lärandet framåt. (Williams, Lundahl). Skall försöka förtydliga vad min tolkning och exempel på ovanstående.

Ni finner det hos KGMAB

Ni finner det hos KGMAB

 

Gilla/Dela med dig!

Share to Facebook
Share to Google Buzz
Share to Google Plus
Det här inlägget postades i Det dagliga arbetet, Okategoriserade, Pedagogik. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Protected by WP Anti Spam