ämnesplan i idrott och hälsa-Gymnasiet

Taget från skolverket:

Bakgrund och motiv

Ämnet idrott och hälsa är ett gymnasiegemensamt ämne där eleven ska utveckla färdigheter i och kunskaper om rörelseaktiviteter och hur olika livsstilsfaktorer på- verkar människors hälsa. Dessa färdigheter och kunskaper är grundläggande för att människor ska kunna ta ansvar för sin hälsa.

Hälsa, liksom kroppslig förmåga, ses i ämnesplanen som ett resultat av elevens akti- viteter. Ämnesplanen betonar den fysiska aspekten på hälsa för att synliggöra äm- nets särskilda bidrag till hela skolans ”hälsouppdrag”. Begreppen idrott och hälsa i ämnets namn signalerar inte en tudelning av ämnet där hälsa betraktas som något som är skilt från idrott.

I ämnesplanen har begreppen rörelseaktiviteter och kroppslig förmåga valts för att övergripande ringa in ämnets kunskapskärna För att beskriva fysiska aktiviteter i ämnesplanen används begreppen rörelseaktivitet och fysisk aktivitet i stort sett syno- nymt i ämnesplanen. Med fysisk aktivitet och rörelseaktiviteter avses i ämnesplanen en högre intensitet som ökar energiförbrukningen över basal nivå. Ämnesplanen avser aktiviteter som har en intensitet som är i nivå med träning av ungdomar i övre tonåren. Begreppen används för att beskriva fysiska aktiviteter som utförs med en viss kvalitet och medvetenhet och som kan utveckla elevernas fysiska för- måga.

Idrott är en del i ämnets rörelseaktiviteter, men termen idrott används sparsamt i ämnesplanen för att undvika att aktiviteter som är kopplade till tävlingsidrott får ett alltför stort genomslag och blir huvudsakliga aktiviteter på lektionerna eller i be- dömningen av elevernas kunskaper.

Med kroppslig förmåga avses elevens förmåga att bedöma, anpassa och utföra rö- relseaktiviteter som bibehåller, alternativt utvecklar, den fysiska förmågan Valet av rörelseaktiviteter sker utifrån teorier och fakta och eleven relaterar valet av rörelse- aktivitet till egna förutsättningar och mål. En ytterligare beskrivning av begreppet kroppslig förmåga skulle kunna vara att det handlar om hur eleven använder den komplexa rörelseförmåga som eleven har uppnått i grundskolan. Med rörelseför-

1måga avses elevernas förmåga att utveckla rörelseglädje, koordination, kondition, styrka, rörlighet, kroppsuppfattning, mental förmåga och motivation.

En fråga som ofta ställs är hur fördelningen ska vara mellan teori och praktik i un- dervisningen. Ämnesplanen utgår från läroplanens kunskapsbegrepp som menar att kunskap kommer till uttryck som fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Om eleven har kunskap i träning, betyder det att eleven har faktakunskaper om träning, förstår till exempel träningens betydelse, har färdigheter och är förtrogen i sin trä- ning. När eleven kan träna kan eleven visa den kunskapen både ”praktiskt” och ”teoretiskt” – eleven har alltså förmåga att träna.

Ämnesplanen beskriver inte att någon specifik idrott eller fysisk aktivitet ska an- vändas för att utveckla elevens förmågor. Däremot ska eleven genomföra och vär- dera olika rörelseaktiviteter som allsidigt främjar den kroppsliga förmågan. När eleven analyserar erfarenheterna i sitt lärande och drar slutsatser utgår hon eller han från fakta, vetenskapligt förankrade teorier samt beprövad erfarenhet. Eleven kan också utveckla sitt görande i rörelseaktiviteterna utifrån slutsatserna, det vill säga utveckla sin kroppsliga förmåga. Eleven kan till exempel använda badminton som aktivitet för att nå uppsatta mål och utifrån detta dra slutsatser och utveckla sitt sätt att ”träna”. Denna bedömning är då en hjälp och ett stöd i för elevens lärande.

Eftersom undervisningen ska utgöras av fysiska aktiviteter utformade så att alla kan delta och utvecklas utifrån egna förutsättningar, behöver till exempel elever med funktionsnedsättningar inte omnämnas speciellt. Ämnesplanen vill tydliggöra att det finns ett stort utrymme för ett varierat val av aktiviteter som kan anpassas efter elevens förutsättningar och intresse. Förmågor och kunskaper kan utvecklas i olika aktiviteter och kan visas på flera olika sätt. Att eleven känner att hon eller han lyck- as och kan, kan bidra till att eleven utvecklar en positiv självbild.

Ämnesplanens struktur

De olika delarna i ämnesplanen hänger ihop på ett tydligt sätt. Det går till exempel inte att bara läsa det centrala innehållet eller kunskapskraven utan att sätta in dem i ämnesplanens hela sammanhang.

2

Syftet och målen är formulerade för ämnet som helhet. Syftet beskriver i löpande text vilka kunskaper eleverna ska ges möjlighet att utveckla genom undervisningen i ämnet. Det beskriver också sådant som inte ska betygsättas. Målen är formulerade i punktform och förtydligar vad läraren ska betygsätta.

Målen beskriver vilka kunskaper eleverna ska ges förutsättningar att utveckla ge- nom undervisningen i ämnet. De är inte placerade i någon rangordning. De går in i varandra och är beroende av varandra. Målen sätter ingen begränsning för elever- nas kunskapsutveckling – det går alltså inte att betrakta dem som något som slutgil- tigt kan uppnås.

Det centrala innehållet anger vad som ska behandlas i undervisningen i varje kurs för att eleverna ska få möjlighet att utveckla de kunskaper som beskrivs i målen. Målen och det centrala innehållet har alltså helt olika karaktär. Trots det kan det finnas visst innehåll även i målen, men i de fallen är målen mer övergripande och inte lika konkreta som det centrala innehållet.

Det finns en tydlig koppling mellan målen och kunskapskraven. Kunskapskraven uttrycker med vilken kvalitet eleven visar sitt kunnande i förhållande till målen. Ordningen i kunskapskraven är densamma som i målen. Om målen till exempel börjar med förmåga att läsa texter börjar också kunskapskraven med det. Däremot är det inte så att varje mål alltid motsvaras av ett stycke i kunskapskraven. Ett stycke i kunskapskraven kan lika gärna relatera till flera mål som till ett mål.

Idrott och hälsa specialisering

Kurserna idrott och hälsa specialisering 1 och 2 omfattar inte mål 2 och 7. Målet för dessa båda kurser är att utveckla elevens förmåga att använda en enskild idrott för att utveckla den kroppsliga förmågan och inte att utveckla förmågan i den enskilda idrotten. Därmed skiljer sig kurserna från kurserna idrottsspecialisering 1, 2 och 3 i ämnet specialidrott. Specialidrott har till syfte att utveckla en idrottslig förmåga mot en speciell idrott. Kurserna idrott och hälsa specialisering 1 och 2 har syftet att ut- veckla kroppslig förmåga genom en idrott. Det är inte nivån på den utförda idrot- ten som bedöms utan hur en idrott kan användas för att utveckla en förmåga att ta hand om sin kropp i nutid och framtid på ett hälsosamt sätt. Kurserna hör till äm- net idrott och hälsa med dess syfte och kunskapskrav. Detta till skillnad mot ämnet specialidrott med syfte att utveckla förmåga att utöva vald idrott på elitnivå.

Ämnet jämfört med kursplan 2000

Ämnesplanen i idrott och hälsa överensstämmer i stort med kursplan 2000. Be- greppet kroppslig förmåga finns däremot inte med i kursplan 2000. Det är valt för att betona att eleven ska utveckla sin fysiska förmåga och sin fysiska hälsa.

3

Ämnesplanens betoning på utemiljön och naturen som en källa till välbefinnande är nytt och kunskapsområdet är vidare än i kursplan 2000 där begreppet friluftsliv användes.

Till skillnad från i kursplan 2000 är varken samarbete eller förmåga att leda mål för undervisningen och elevens förmåga att samarbeta och leda ska därmed inte ligga till grund för bedömning. Däremot kan samarbete och ledarskap användas som arbetssätt i undervisningen.

Jämförelse med grundskolans ämne idrott och hälsa

I ämnesplanen finns en tydlig progression från grundskolans kursplan i idrott och hälsa och kunskapsutvecklingen bygger vidare på vad eleven lärt sig i grundskolan. I grundskolan är det en tydlig progression i rörelseförmågan som ligger i linje med elevens fysiskt kroppsliga utveckling. I till exempel årskurs 3 i grundskolan ska ele- ven kunna genomföra motoriska grundformer, i årskurs 6 sammansatta rörelser för att i årskurs 9 kunna genomföra komplexa rörelser. Gymnasiets ämnesplan utgår från den komplexa rörelseförmåga som utvecklats i grundskolan. Det finns där- emot ingen ytterligare progression som rör enbart rörelseförmågan. Ämnesplanen beskriver i stället en kroppslig förmåga ur ett vidare perspektiv. Eleven ska utveckla en förmåga att planera, genomföra fysiska aktiviteter som befäster och vidareut- vecklar kroppslig förmåga och hälsa.

Begrepp i ämnesplanens inledande text och syfte Kulturellt arv

Ämnet idrott och hälsa förvaltar ett kulturellt arv av fysiska aktiviteter och natur- upplevelser. Det innebär dels att eleverna ska få möjlighet att ta del av rörelseaktivi- teter som är kulturellt och geografiskt betingade, dels att eleverna ska få historiska och kulturella perspektiv på fysiska aktiviteter och naturupplevelser.

Planera, genomföra och värdera

Ämnesplanen lyfter fram elevernas förmåga att planera, genomföra och värdera olika rörelseaktiviteter som allsidigt främjar den kroppsliga förmågan. I undervis- ningen ska erfarenheterna av fysiska aktiviteter relateras till fakta och teorier. Äm- nesplanen tydliggör på så sätt sambandet mellan utförandet i relation till fakta och teorier. Detta är ett sätt att betona ämnets kunskapsuppdrag och elevernas möjlig- het att förstå lärandet i ämnet. Studier har visat att undervisningen i ämnet ofta utgår från ett görande men att det saknas reflektion och analys av elevens erfaren- heter och upplevelser.

4

Utemiljöer och naturen

Med utemiljöer avser ämnesplanen alla miljöer utomhus. Det kan vara idrotts- och andra aktivitetsanläggningar, skolans närmiljö men också orten eller staden. Äm- nesplanen beskriver utemiljöer och naturen som källa till välbefinnande och som arena för att utveckla elevernas kroppsliga förmåga. Utemiljöer och naturen ger möjlighet till mer varierade rörelseaktiviteter samt till rekreation och stimulans. Det handlar om att lära sig använda och vistas i dessa miljöer, att utveckla kunskaper om dem samt om hur de kan användas för ett på individen och samhället säkert sätt. Undervisningen i naturen ger en påtaglig koppling till ett ekologiskt hållbar- hetsperspektiv.

Säkerhet

Ämnesplanen betonar säkerhet vid fysiska aktiviteter. Det innebär att eleven ska planera och genomföra rörelseaktiviteter utan att utsätta sig och sin omgivning för onödiga risker. Här innefattas även en för aktiviteten ändamålsenlig uppvärmning, att förstå betydelsen av och kunna använda adekvat utrustning i samband med ute- vistelse samt att göra riskbedömningar.

Fakta och teorier

Varje elev ska ha möjlighet att utveckla sin kroppsliga förmåga utifrån de veten- skapligt förankrade teorier samt beprövad erfarenhet och fakta, till exempel meto- der för styrketräning och koordinationsträning.

Begrepp i kursen idrott och hälsa 1 Rörelse till musik samt dans

Rörelse till musik och dans kan användas som medel att utveckla kunskaper kopp- lade till två mål. Aktiviteterna ger eleverna möjlighet att utveckla sin kroppsliga förmåga, till exempel kondition och koordination. Vidare kan dans vara en del i ämnets förvaltande av det kulturella arvet samt bidra till kunskaper om sociala aspekter på fysiska aktiviteter.

Metoder och redskap för friluftsliv

Med metoder och redskap för friluftsliv avses ett mer specifikt kunskapsområde än utemiljöer och naturen. Frågeställningar som undervisningen kan utgå kan vara: Hur planeras en friluftsaktivitet? Vad krävs för att uppfylla förväntningarna på akti- viteten? Vilken utrustning krävs? Vilka risker finns?

5

Åtgärder vid skador och nödsituationer

Det centrala innehållet innefattar aktiviteter som kan kopplas till simkunnighet, till exempel livräddning vid drunkningstillbud. Eleverna måste vara simkunniga för att få godkänt i idrott och hälsa i grundskolan. I gymnasieskolans kunskapskrav åter- finns inte simkunnighet som ett uttalat krav. Det centrala innehållet beskriver istäl- let en fördjupning av grundskolans centrala innehåll om hantering av nödsituatio- ner i och vid vatten med alternativa hjälpredskap, enligt principen för förlängda armen. Exempel på fördjupningar i gymnasieskolan är livräddande aktiviteter vid blödning och att frigöra luftvägar vid fysiska stopp i andningsvägarna.

Spänningsreglering

Begreppet spänningsreglering används ur ett främjande (salutogent) perspektiv med utgångspunkt i den kroppsliga förmågan till skillnad från begreppet stresshantering som snarare utgår från ett sjukdomstillstånd. Olika former av till exempel rörelseak- tiviteter kan användas för att reglera spänningar och få kroppen i balans. Rörelseak- tiviteter eller vistelse i natur och utemiljöer skulle kunna vara ett sätt att spännings- reglera. Spänningsreglering kan också användas i ett preventivt, skadeförebyggande syfte.

Ergonomi

I det centrala innehållet innebär ergonomiska aspekter dels att eleven ska utveckla kunskaper om ergonomisk anpassning, dels att eleven kan anpassa sina rörelser till arbetsrelaterade situationer. Ämnets specifika bidrag till ett hållbart samhälle är att eleven utvecklar en kroppslig förmåga så att hon eller han kan fungera som en ”hållbar” människa.

Ni hittar det hos KGMAB

Gilla/Dela med dig!

Share to Facebook
Share to Google Buzz
Share to Google Plus
Det här inlägget postades i GY11. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Protected by WP Anti Spam