Betyg och bedömning – GY11

Snart har det gått ett läsår med den nya skolreformen GY11. Som med allt nytt så kommer insikten lite senare, framförallt när vi har fått arbeta med det nämnda ett tag. I vårt fall som lärare har vi GY11 och dess kriterier samt centrala innehåll. Ni har säkert hittat väldigt många saker som ni känner, varför gjorde de inte si eller så, detta hade varit bättre, hur tänkte de här, varför gjorde de så här? ETC!

Dessvärre finns det en paradox som jag inte riktigt förstår. Varför sätter vi D alternativt B betyg på uppgifter, när det inte finns kriterier för det? När det kommer till de nationella proven så är de utformade så att eleverna utifrån rättningsmallen kan uppnå de nämnda nivåerna på enskilda uppgifter. Då är det ändå skolverket, som ger oss dessa riktlinjer. Har något ändrats? Har jag missat något? I ett tidigare inlägg, från i höstas skrev jag en liknande fråga till skolverket. Läs; nedan

–          Går det fortfarande att lyfta ut enskilda kunskapskrav till enskilda uppgifter?
–          I så fall, är det okej att prata kunskapskrav E1, E2 och så vidare?
–          Hur ska vi förmedla den kunskapsnivå eleverna ligger på under kursen? Tidigare    har vi pratat om G-nivå eller VG-nivå rekommenderar ni att vi fortsätter att använda den typen av formuleringar?

Svaret:Hej!
Det är inte helt lätt att svar på din fråga.
Vad avser du med ”uppgift”? Är det en enskild fråga/uppgift i ett prov eller är det en större arbetsuppgift. I mitt svar utgår jag ifrån att det är det senare.

Man kan inte läsa kunskapskraven isolerat från mål och centralt innehåll.
I dialog med eleverna är det lämpligt att klargöra att under den här perioden/idet här arbetsområdet sysslar vi med detta centrala innehåll för att eleverna ska utveckla kunskaper mot dessa mål. Bedömningen kommer sedan att göras utifrån de delar av kunskapskraven som riktar sig mot de angivna målen.
Det väsentliga är att se att kunskapskraven relateras till vissa mål och att det i både mål och kunskapskrav kan finnas vissa övergripande hänvisningar till visst centralt innehåll.

Hur man förmedlar till eleverna hur de ligger till under kursen är ju en knepig fråga. Vad läraren gör är kanske att uttala en prognos – fortsätter du på detta sätt kan du få ett visst betyg. Läraren bör väl också göra en formativ bedömning, se vad eleven behöver utveckla/förändra/läraren förändra i sin undervisning etc. för att eleven ska nå längre i sin kunskapsutveckling.

Med hälsning
Peter Bohman

skolverkets hemsida står det följande när det kommer till hur vi skall tolka bedömningen.

De nationella kunskapskraven som beskriver betygsstegen E, C och A relaterar till målpunkterna under rubriken ämnets syfte i ämnesplanerna. De relaterar också till det centrala innehållet i respektive kurs. Kunskapskraven är formulerade som en sammanhållen text och uttrycker vad eleven gör och med vilken kvalitet. Oavsett betygssteg beskriver kunskapskraven ett brett kunskapsregister. Huvudprincipen är att det ska finnas med samma aspekter av kunskap på såväl E-, C- som A-nivån och att progressionen mellan betygen synliggörs i de begrepp som är markerade i texten.Nationella kunskapskrav finns för betygen E, C och A. Kunskapskraven innehåller för varje nivå en fullständig beskrivning av vad som krävs. En elev som uppfyller lägsta godtagbara kunskapskrav i sin helhet får betyget E. Betyget C får en elev om kunskapskraven för C är uppfyllda i sin helhet och betyget A om kunskapskraven för A är uppfyllda i sin helhet. Om en elev inte når kunskapskraven för E, får eleven betyget F.


Streck

När det saknas bedömningsunderlag för en elevs kunskaper på grund av mycket stor frånvaro ges ett streck istället för betyg. Skolan måste kunna redovisa de åtgärder som vidtagits i samband med frånvaron. En kurs där en elev fått ett streck kan inte ingå i en gymnasieexamen.


Till övervägande del

Betygen D och B speglar en kunskapsutveckling på väg mot nästa steg. Exempelvis får en elev som uppfyller kunskapskraven för E och till övervägande del kunskapskraven för C, betyget D. Bedömningen av “till övervägande del” är strikt relaterad till innehållet i kunskapskraven och är en kvalificerad pedagogisk bedömning som måste göras individuellt för varje elev. Kunskapskrav på B- respektive D-nivå ska inte formuleras.

Betygen B och D

Det som får mig att tänka efter lite är hur språklärarna gör. För dem är det självklart med D alternativt B bedömningar på enskilda uppgifter. Jag är inte där ännu, eller är jag trög? Vet inte riktigt ännu, någon av Er kanske kan upplysa mig. Som jag tolkar det, ganska mycket mellan raderna på olika dokument, men även i vaga aspekter så skall vi arbeta fram ett gemensamt synsätt kring kunskapskraven på enskild skola. Om vi har det så är det ok att sätta B på en enskild uppgift? Inte det som är min tolkning, utifrån seminarium, lagar och diverse dokument, C och B är ett slutbetyg.

Nivåerna för betygsstegen E, C och A i kunskapskraven är formulerade med hjälp av en progressionstabell. Progressionstabellen är utgångspunkt för kunskapskraven i samtliga kurser för att samma kunskapsuttryck i så stor utsträckning som möjligt ska användas när samma sak avses oavsett vilken kurs det rör sig om. På så sätt kan hela gymnasieskolan utveckla en samsyn av progressionen mellan betygsstegen E, C och A. Ibland avviker formuleringarna från progressionstabellen, och i vissa kurser används även andra begrepp än de som förekommer i tabellen. Det gäller till exempel inom språk och estetiska ämnen.

Det får mig givetvis att tänka på hur skall vi göra i framtiden. Denna bild nedan är ganska talande, tagit den från skolinspektionens hemsida. Där står det ganska mycket kring kunskap, betyg och bedömning. Givetvis kommer vi att landa i betygssystemets nya komplexitet, men skall vi inte öka kunskapen i hela Sverige, ge skolan legitimitet igen? Då behövs det en instans som kan hjälpa till mer.

 

När jag började på gymnasiet kom Lpo94, det var en chock för lärarna då på min skola. Det skulle vara svårare att uppnå IG, G, VG eller MVG. Vi skulle bara ha fyra nivåer på skalan för att underlätta. Det tog inte många månader innan vi helt plöstligt hade, G-, G+,  VG-, VG+, MVG-.

Jag undrar hur länge det tar innan vi har E-, E+, D-, D+,, D-, D+, C-, C+, B-, B+ och A- på våra uppgifter vi ger till eleverna?

Fundera på det!

Ni hittar det hos KGMAB

 

Gilla/Dela med dig!

Share to Facebook
Share to Google Buzz
Share to Google Plus
Det här inlägget postades i Betyg och bedömning, Betygsättning, GY11. Bokmärk permalänken.

4 svar på Betyg och bedömning – GY11

  1. Henrik skriver:

    Mycket MYCKET intressant läsning! Trots att jag själv håller till på grundskolan brottas vi med exakt samma problem! Språklärarna (och några därtill) hävdar med bestämdhet att man visst kan nå B och D i olika uppgifter. Jag å andra sidan hävdar att detta är verkningslöst eftersom man i sin slutliga bedömning (betygen) ändå bara kan förhålla sig till A, C eller E! Ett B på en uppgift kommer således tolkas som C, eftersom den ändå inte nått betyget A “till sin helhet” i uppgiften/området/kunskapsmålet!
    Intressant svar från skolverket också! Nu slipper jag själv maila precis samma fråga! 🙂

  2. Liza Undemar skriver:

    Jag är språklärare (franska och engelska) och jag menar att det är mycket problematiskt att sätta ett D eller B på enskild prövad förmåga… det finns ju ingan betygskriterier för dessa steg. Ett D måste i så fall reduceras till ett E när man för sina egna anteckningar. JAg förstår det som att E och B endast kommer att synas som slutprodukt i ett terminsbetyg, när man tittat på helheten och ser hur många, E, C och A det finns. Att det finns ett behov att förklara för eleven om den är på väg mot ett ex C i skriftlig framställning man kan i så fall göra med att sätta ett plustecken efter, men även det kan jag förstå vara förvirrande. Det rimligaste borde vara att sätta antingen E, C eller A på en uppgift (om det för just den finn specifika betygskriterier) och sedan i en kommentar (formativ bedömning) tala om för eleven om det är ett svagt eller starkt E, varför det ännu inte är ett C, vad som saknar alltså. Sedan i den omdömen vi skriver terminsvvis specificera HUR eleven ska nå dit… (det görs ju även i klassrummet naturligtvis). Det vore enklare om vi alla gjorde lika., Föräldrar och eleve reagerar och blir förvirrade, det ger även ett intryck av att vi inte riktigt vet vad vi håller på med antar jag.
    Sen är det ju så att flera förmågor oftast går i varandra i en uppgift eller testas på ett prov… då blir det ju ännu mer problematiskt att bara sätta EN bokstav på hela uppgiften/provet. Då får man i så fall precisera: A på skriftliga strategier, C på förmåga att välja mellan textter och E på flyt och omfång i språket…
    Nä men ni fattar. Atta bara tjoffa dit ett D är väldigt luddigt… ! Och jag tror att det också kommer innebära problem vid terminsbetyget. Så arr spåklärare skulle sätta D oc B på enskilda uppgifter är en generalisering. Kanske på era skolor… men inte nödvändigtvis överallt. Jag självhar precis lyft detta på vår skola och eftersträvar att vi kommer fram till ett gemensamt förhållningssätt som HÅLLER och är lätt att förklara. Sen om vi kanske måste ändradet längs vägen är en annan sak. Men just nu är det aningen oklart…!

  3. Bernt-Åke Bärling skriver:

    Hej!

    Jag jobbar som gymnasielärare och det är inte helt enkelt det här med betyg. Spelar ingen roll om det sätts i det gamla systemet eller i det nya. I slutänden måste ändå jag som lärare göra en proffsig bedömning när jag sätter kursbetyget. Vi är ju också skyldiga att berätta för eleverna hur de ligger till och det är väl då det dyker upp betyg på enskilda uppgifter. Jag brukar vara tydlig med att säga till eleverna att det endast är en prognos på uppgiften och att mycket återstår. Det är inte alltid de förstår, men alternativet är att hitta på en informell skala under kursens gång, men jag tror inte det blir tydligare. Min erfarenhet är att elever som fortlöpande får information om hur de ligger till också accepterar det slutliga betyget, så min uppmaning till alla kollegor är att lita på er professionella bedömningsförmåga, ni kan jobbet.

    MVH Bernt-åke Bärling

  4. Pingback: GY11 – Betygstegen | Idrottslärare.se

Lämna ett svar till Henrik Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Protected by WP Anti Spam