Hur bemöter vi dessa kunskapskrav som främst berör friluftsliv? Hur gör du/ni på er skola, vid förtydligande av de kunskapskrav som återspeglas i vår ämnesplan idrott och hälsa 1? Har inte vi en samsyn, hur skall vi då kunna bedöma rättvist? Många har kommit långt i sin förståelse och har tydlig bild på vad som krävs för de olika nivåerna inom de olika områdena. Varför är vi en del som känner så? Tittar vi på följande författare, rektorer, lärare etc.
”Betygens kunskapskrav är obegripliga” (Hyltegren, 2012), ”Kraven är svåra att förstå” (Persson m.fl., 2012), ”Lärarna osäkra på nya betygssystemet” (Holmin, 2012), ”Styrdokumenten är svårtolkade” (Andersson, 2012), och ”De otydliga kunskapskravens dilemma” (Öhlin, 2012) är endast några få titlar artiklar och blogginlägg som kan återläsas sedan nya gymnasiereformen GY11 (Skolverket, 2011a) infördes 2011.
Vi återspeglar de följande värdeorden i kursplanen GY11: ska en elev få betyget E när den beskriver översiktligt, betyget C för utförligt beskrivande och ett A när den utför beskrivningar utförligt och nyanserat med koppling till relevanta teorier. Här har det kommit ett bedömningsexempel till gymnasiet och även till grundskolan. (I detta inlägg kommer jag skriva om gymnasiet). Vad är skillnaden mellan dessa värdeord i praktiken? Det finns givetvis en mängd olika tolkningar av vad som är nyanserat, utförligt och översiktligt. Jag vet att jag och min kollega har olika sätt att se på det. Framförallt, var känner vi oss säkra i? Alla är inte lika säkra på att bedöma dans, friluftsliv eller som bedömningstödet säger för friluftsliv, med väl avvägd kraft…… Vidare är ett av kursens kunskapskrav att en elev antingen kan med viss säkerhet för betyget E och C eller med säkerhet för betyget A.
Många idrottslärare har under dessa år som GY11 funnits haft missnöje av olika genre, men framförallt fortbildning och bedömningstöd. Om vi tittar på det bedömninstöd som nu återfinns hos skolverket, se ovan alternativt https://bp.skolverket.se så kan ni hitta det stöd som finns för idrott och hälsa kurserna. Personligen hade jag förmånen att få höra lite om vad dessa handlade om innan de släpptes ut. Många av oss som satt och hörde hur det bedömningstöd kom att se ut samt vilka exempel som framförs i exemplet ter det sig enligt många inte lättare att bedriva friluftsliv. (Läs inlägget här)
Inför nya kunskapsområden skall eleven erbjudas att tränas inför det nämnda. Det innebär krasst, skall ett lopp avverkas, så skall eleven få träna på löpning för att kunna prestera så bra som möjligt. Vi vet, att för att kunna bli bra på, säg, bedriva friluftsliv. (Frågan går att ställa sig, hur blir “man” bra på det?) Så behöver vi kunskap, hur erhåller då eleven kunskap?!
Bild från forskning.se
Kunskap, som eleven får, genom att skaffa sig själv erfarenheter i någon kunnig persons sällskap, av dig idrottsläraren. Vidare Att läsa böcker, häften ger teorin men egen erfarenhet väger tyngst. Det innebär, som bekant, friluftslivs utövandet måste upp! Vad säger då bedömningsexemplen om friluftslivet!?
För att bedömningen skall vara likvärdig, skall alla tränas inför den kommande uppgiften. Den kunskapssyn som läro- planen bygger på inbegriper fyra kunskapsformer: fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Ett viktigt konstaterande är att det är elevers kun- nande som utgör bedömningsgrunden, inte deras inställning, attityd, grad av närvaro eller annat som inte framgår av kunskapskraven. Sådana faktorer är visserli- gen avgörande för att eleven ska utveckla de kunskaper som krävs samt för att visa sitt kunnande och ha en chans att bli bedömd men de ska inte utgöra bedöm- ningsgrunden.
Då förs tankarna till, hur skall jag skapa förutsättningar för ett eleven skall ges: (från bedömningsexemplet) Du ska, tillsammans med en klasskamrat, genomföra en planerad tur i naturmiljö. Turen ska vara anpassad till en ändamålsenlig, energibesparande och säker förflyttning. Förflyttningssättet för turen anvisas av din lärare och kan t.ex. vara cykling, skidåkning, vandring eller paddling.
De aktiviteter som tas upp som exempel orkar jag inte diskutera. Då ALL UTBILDNING SKALL VARA GRATIS!! Då tänker jag främst på cykel och all typ av skidåkning. Har svårt att se skolor som har råd med att erbjuda något annat än vandring till 150-200 elever. Då har vi vandring att vända oss till. Har det inte blivit någon form av miss i skapandet av kursplanen? En annan fråga, behöver det egentligen vara så himla svårt? Många frågor ställer vi nog oss alla, efter att vi granskar vad som skall göras. Vidare står det i forskningrapporter kring Svensk friluftsliv att det är viktigt att vistas i naturen för att fortsätta med det. Har de olika instanserna vart en påverkande faktor för hur friluftsliv fått ett bredare perspektiv i kursplanen?
Vidare säger även bedömningsstödet, att detta är endast exempel, vilket det skall ses som. Men blir ändå adekvat att ställa sig frågan, vad var utgångsfaktorn för detta exempel? Friluftsliv, enligt mig, troligtvis enligt andra också, skall upplevas och inte bli en teori. Skall vi träna eleverna inför en examinerande uppgift, bör vi inte träna dom i teori utan i den praktiska delen.
Vidare i exemplet ovan, ger exemplet ut ett exempel på bedömning:
Eleven har valt friluftsaktiviteten cykling för att genomföra sin tur. Eleven har valt att huvudsakligen förlägga turen längs grusvägar i ett naturmiljöområde. Elever cyklar ganska ekonomiskt och med relativt väl avvägd kraftinsats. Vid förändring i den valda turens sträckning (uppförsbacke, nedförsbacke, svängar, bulor , gropar ,etc.) är eleven relativt beslutsam samt väljer relativt ändamålsenliga och säkra rörelsestrategier.
Bedömer att denna elev uppnår A enligt de nämnda kriterierna.
Lägger ingen energi på att trycka på texten ovan, den talar för sig själv. Friluftsdelen är den svåraste delen anser jag vad gäller de 4:a F:en. Vidare, hur du som lärare planerar, genomför och bedömer ett kunskapsområde som det nämnda. En annan del som skapar funderingar, vilket bedömningstödet tar upp också, att allt för många av oss idrottslärare tar in i beaktning;
I kunskapskraven för ämnet idrott och hälsa finns inga kvantitativ
a mått angivna. Det handlar alltså inte om att bedöma mätbara prestationer i form av, exempel längd, tid eller höjd. Istället är det kvaliteten i till exempel rörelsekunnadet som ska bedömas.
Ställer mig frågan, varför befinner vi oss kvar i det ovannämnda? Varför finns det allt för många som säger; Vad anser du att ett A för coopertest eller beeptest är? Tittar vi på bilderna nedtill här, hur kan du som lärare säga att du har en hög validitet och reliabilitet om du anser att tid, längd etc är det rätta sättet att bedöma på?
Vi får brottas vidare med hur vi skall göra. God jul och gott nytt år!
