Att vara självgod är något som är förbjudet i vårt avlånga land, jante säger nej du, inte i Sverige. Att vara nöjd med sig själv har jag stor respekt för, vi skall vara nöjda när vi gör något bra. Men betyder det att vi skall stagnera i vår utveckling?! Således har jag den senaste tiden blivit lite konfunderad över begreppet kopplat till oss idrottslärare. Vi idrottslärare är lite av en speciell kategori, vilket jag lärde mig ganska snabbt. Vi tror alltid att vi har rätt och att vi kan mer än alla andra, vilket jag fått vatten på kvarnen nu. Drar inte alla över samma kant, men efter att skapat en profilsida i ett av vårt största Community i världen, facebook kopplat till hemsidan så har jag kommit fram till följande. “Inte många som bryr sig, kör på i samla gamla takt”
Inlägg från personer 10ggr om dagen där det handlar om skit.
Verkar som att väldigt många gör rätt i sitt yrke som idrottslärare, vilket påvisats för mig otalt många gånger, så är inte fallet. En del provocerande påstående från mig har inte berört en enda. Facebook är inte den typen av Community som ämnet idrott och hälsa skall diskuteras på, men ett sätt att komma ikontakt med andra idrottslärare runt om i Sverige. Vilket vi har gjort och är tacksam för. Men då är min följdfråga: vill du hjälpa till att påverka? För jag är helt övertygad, om att vi kan hjälpa varandra till att bli bättre och utveckla ämnet.
Givetvis förstår jag, att, som en sa under studietiden, Jag har ett liv utanför jobbet. Ja, givetvis. Alla kan inte vara ambitiösa. Att inte fundera på hur just du kan bli bättre bidrar också till att du aldrig kommer utvecklas. Samma sak i relationer, vad gör jag för fel om jag blir lämnad 3ggr? Varför gillar inte eleverna mina idrottslektioner? Se till att våga vara lite utmanande i ämnet, prova saker som du aldrig har provat förut, få med eleverna, dela med dig av dina bästa lektioner, dela med dig av dina erfarenheter se till att bidra till förändring.