Det finns både fördelar och nackdelar med att ta över klasser från andra lärare. Tar du efter en riktigt bra omtyckt lärare har du det svårt, tar du efter en klass som haft en skit lärare kan du också få det svårt. Det är på ngt sätt alltid en liten eller större uppförsbacke. Sen att ta över klasser som har haft 3 olika lärare på 1.2 år är väldigt svårt.
De granskade ögonen, den suspekta blicken från eleverna. Ungdomar överlag är anpassningsbara. Men är de tillräckligt skadade, så tar det lång tid att få med dem på den vägen du vill gå. Enligt min mening, så handlar det om att vara ödmjuk i just dessa situationer.
Mina tankar går till, hur skall jag få dessa elever att gå med mig? Hur gör jag den korta tid vi har kvar? Vilka mål och betygskriterier har de mätt? Vilka har vi kvar att mäta? (Lpo94) Vid närmare granskning visar det sig att eleverna ca 120 stycken inte har gjort ngt annat än träningslära och träningsprogram på gym och det kopplat till teori. I ett år!! Jag är ödmjuk inför klasserna och säger, vi mäter detta kunskapsområde en sista gång, eftersom de börjat på det när terminen startade. (Jag kom mitt i terminen). Vi har ett prov, där det sedan visar sig att 40% får Icke Godkänt.
Klart att jag blir konfunderad. Har dessa elever inte alls lyssnat på de tidigare lärarna? Förstår dem inte mig och den kod som jag har? En enkel fråga som jag ställde var; Du skall springa Lidingö loppet om 4 månader. Hur skall du träna och äta? Ta med alla aspekter från träningsläran. Inte många som löste den på någon högre betygsnivå. När jag berättar resultatet, så kommer det 1000 ursäkter om den läraren hit och den andra läraren dit. Mitt svar blev, ni ansvarar själva för vad ni lär er och inte. Om ni får ett stoff av mig idag, så är det också viktigt att ni lyssnar.
Vidare finns det även aspekter som att, jag orkar inte, kommer ändå en helt ny lärare som inte kan mitt namn samt inte har koll på mig ändå. Det är en uppförsbacke i sig.
Ni hittar det hos KGMAB