Sätta betyg utifrån vår nya skolreform bör inte te sig att vara så svårt, kunde jag tycka i början av detta läsår. Nu blir jag mer och mer tvetydig, alla aspekter skall tas in. Kort och gott så vet vi alla som arbetar med det nya betygssystemet att om en elev har uppnått A på alla uppgifter, men missat livräddningen och skadehanteringen, japp, då blir det F. Det känns tungt att det är på det sättet. Men givetvis går det genom enkla frågor till denne elev får fram att eleven har någorlunda koll på HLR, men blir då ett B som slutbetyg? (en funderare)
Vi kan inte frångå att vi gör bedömningar hela tiden när vi arbetar som lärare. Likaväl som vi gör det på ett medvetet sätt, vilket är vårt jobb, gör vi det givetvis också omedvetet. Kan ett eller ett par dåliga beteende påverka vår bedömning som lärare? Vi som pedagoger måste givetvis lägga sådana personliga saker åt sidan, när elevers kunskapsutveckling ska bedömas i skolan måste det ske på ett medvetet och pedagogiskt sätt.
Vad är då bedömning? Skolverket säger följande i Kunskapsbedömning i skolan;
Skolan har ett uttalat kunskapsuppdrag som bedömningen ska relateras till. Detta uppdrag vilar på en kunskapssyn som kommer till uttryck i skolans styrdokument. Enligt denna kunskapssyn finns det olika kunskapsformer (fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet) som förutsätter och samspelar med varandra. I undervisningen ska dessa kunskapsformer balanseras så att de bildar en helhet för eleverna.1 I bedömningen finns därför varje kunskapsform representerad på varje betygssteg. Exempelvis beskrivs analysförmåga på såväl betygssteg E och C som A i kunskapskraven. Alla kunskapsformer omfattas av det breda kunskapsbegreppet förmåga.2 I denna skrift används därför begreppet förmåga för olika kunskapsformer. Synonymt med begreppet förmåga används också ordet kunskaper om alla kunskapsformer. En bedömning av en elevs kunskaper tar sin utgångspunkt i elevens arbetsprestation. Arbetsprestationen kan i sin tur betraktas som en reaktion eller svar på de uppgifter som ingår i en bedömningssituation. Själva arbetsprestationen kan både vara en produkt i form av ett slutresultat och en process som visar hur arbetet framskrider. Med bedömning avses här de observationer och den informationsinsamling som sker runt en elevs arbetsprestationer som i sin tur tolkas för att sedan leda till någon form av beslut och konsekvens.3
Några bilder som är tagna från skolverket, hur bedömningen skall ske utifrån ett bildligt sätt, givetvis är det mycket mer än vad bilderna säger.
Blev fel med bilderna, kommer imorgon
Hej igen,
Jag måste bara tacka för många av dina kloka inlägg! Den här med de bildliga förklaringarna till betygen var superbra. Jag har lite motgång med en del elever(aningen curlade) som inte förstår logiken i hur 2 st E och 2 st A i slutgiltig bedömning i momenten tillsammans bildar ett slutbetyg D. Jag kommer att använda dom! TACK!
Hur tydliga än skolverkets direktiv är så känns det taskigt att en elev som är väldigt bra i så många områden (inte bara praktiskt) men missar på ett par områden och därmed får ett lågt slutbetyg…. Jag erbjuder omprov/omtentor men det lär bli en hel del som vill göra “prövningar” … Suck… MYCKET arbete blir det…. Hur gör du när en elev känner att den vill höja sitt betyg när den dittills bara visat upp kunskaper motsvarande E/D nivå och har förhoppningen att höja sig till C/B….. ? (förutsatt att den har visat i bredden av aktiviteter att den rent motoriskt håller en C nivå då)….
Mvh Mr. T
Tack Mr.T!
När det kommer till din fråga, så är det inte lätt. Håller med dig där, det handlar om vår arbetsbörda också kan jag tycka. Om en elev vill försöka att höja sig i slutändan,
Det är svårt att ge ett kort svar här. Men skall försöka hålla mig kort. Jag tolkar det som om att eleven i fråga är en mer praktiskt än teoretisk i sitt kunnande. Finns det då inte möjlighet att arbeta med praktiska kunskapsmätningar i små doser kopplat till verbala kunskapsmätningar? Det har jag provat nu under en 9 veckors period. Ifrågasatt elever utifrån det kunskapsområde vi arbetat i, (styrketräning). Har svaren varit uppåt väggarna så har det blivit en formativ feedback med läxa. Där de har möjlighet att visa mig praktiskt och sedan verbalt få svara på frågorna. Sen får de möjligheten att visa lektionen efter eller två ifall de har inhämtat den kunskapen. Det har fungerat ganska bra.
Jag tolkar det som att du låter alla skriva omprov och tentor. Vilket är ett sätt. Men min undran är; kan du inte hitta andra examinationsformer. Kan du ha debatt mellan två elever kring ämnet? I slutändan handlar det om, att eleven i sig måste studera en del text.
Det jag skulle göra, vilket jag gör ibland, ha små kunskapsmätningar, för att sedan låta dem efter säg 5 små kunskap mätningar, sammanfatta deras kunskap.
Hoppas att du blev något klokare! 🙂
Hej!
Ja, muntliga kunskapsredovisningar är nog ett bra alternativ! Jag har diskuterat det med en kollega och det ligger lite i det du säger, däremot finner jag det svårt att arbeta på det sättet. Jag antar att det är något jag själv kanske måste utveckla. Men jag upplever det svårt att sortera och hålla koll på elevernas individuella kunskapsredovisning och direkt värdera det i förhållande till kunskapskraven. Detta speciellt om det fortlöper en hel lektion med många individer inblandade(som det vanligtvis är i en gymnasieklass om 30 elever). Jag vill på något vis säkerställa att bedömningen blir rättvis och professionell! Jag kanske är ensam att uppfatta det svårt… Jag har en del grupp/par presentationer. Men då måste jag sitta med en matris för att känna att bedömningen blir rättvis. Det positiva då är att eleverna även har fått min matris innan så de vet exakt vilka kriterier de ska redogöra för.. (mest dock i mitt språkämne)….
Men muntliga “examinationer” är nå något jag ska börja fila mer och mer på. Allt är värt att pröva, utvärdera och förbättra!
Tack för svaret!
Mvh Mr. T
Pingback: GY11 – Betygstegen | Idrottslärare.se